La Caldera de Taburiente

Vandringsleden börjar på den plats dit bilarna kommer och den slingrar sig utmed sluttningen med en tallskog där man även ser atlantisk pors, trädljung och andra buskar som cistus symphytifolius. Rutten passerar en rad raviner, och i den första av dem, Ciempiés, finns det alltid vatten.

Den här platsen inuti calderan påminner oss om parkens tidigare jordbruksaktiviteter.  Tills för inte så länge sedan odlade man tobak på odlingarna, och än i dag ser vi spåren efter odlingsterrasserna. Särskilt vacker är panoramavyn över Los Agujeritos – en samling bergstoppar som ser ut som en såg och som utgör ett landskap med vertikala bergsväggar.

Vi har knappt lämnat Tenerras bergsrygg förrän vi ser en enorm sten i Barranco de las Traves som pockar på vår uppmärksamhet. Den ligger i floddalen och visar på den erosion som har ägt rum i calderan. Samtidigt är den som ett skyltfönster för de stenväxter som är specialister på att växa på vertikala klippor och bergsväggar, som de många fetbladsväxter som tillhör Aeonium- eller Greenovia-släktet.

Erosionsprocesserna orsakar ständiga jordskred i calderan. Den här ravinen är ett exempel på det, vilket man ser på de runda stenarna. Om vi tittar mot väggarna kan vi snabbt bilda oss en uppfattning om hur den här spektakulära flodbädden har formats under årens lopp. Då ursprungsbefolkningen använde de här enorma stenarna som vindskydd har man hittat arkeologiska lämningar i det här området.

Här får vi en storslagen utsikt över calderan. Om vi tittar åt vänster sticker en samling klippor bestående av sedimentära bergarter ut i landskapet, och till höger ser vi en grön fläck med vegetation på sluttningen där man kan se det inhemska avokadoträdet. Förr i tiden användes det området av jordbrukarna för att odla jams.

Den här ravinen är typisk för parken. Här ser man hur erosionsprocessen pågår, och tillsammans med Risco Liso omger de en bergsrygg där man odlade ända fram till 1980-talet. I dag pågår här återplantering av skog. I de här ravinernas högre områden hittar vi flera källor och gångar som parkens viktiga vattenresurser utgår från.

Det här vattnet är känt under namnet Playa de Taburiente. Många öbor kom hit förr för att bada, och därav uppstod det namnet.  Skogen vid flodbäddens strand är en pildunge, och det är det bästa exemplaret som finns i parken. Då vattenresurserna utnyttjas så kraftigt har vattnet i flodbäddarna försvunnit, vilket i sin tur har lett till att pildungarna är på tillbakagång. Därför är de här dungarna mycket värdefulla och parken försöker få beståndet att öka.

Bredvid Playa de Taburiente finns ett campingområde, en liten utställning, faciliteter och första hjälpen.

När vi har passerat campingområdet byter vi sluttning och vandrar ned för ravinen Almendro Amargo. Det här området kallas för El Reventón. Det är en nedfärd med stora nivåskillnader och som börjar med flodbädden som ligger mer än hundra meter ner. Under nedfärden ser vi Roque Idafe, som reser sig mellan två raviner.  Det är en spektakulär monolit som förknippas med benahoriternas magiska och religiösa värld. Benahoriterna var La Palmas ursprungsbefolkning.

Under Roque Idafe sammanstrålar ravinen Almendro Amargo, som vi har vandrat nedför, och ravinen Limonero o Rivaceras. Eftersom vattnet innehåller mycket järn har det fått en gulaktig ton, och det drar verkligen till sig uppmärksamheten. Ungefär tio minuter uppströms ligger vattenfallet Cascada de Colores som är ett litet naturligt vattenfall där kombinationen av det gula vattnet och mossorna skapar en vacker och färgglad syn.

Här sammanstrålar vattnet från ravinerna Taburiente och Almendro Amargo för att sedan rinna vidare mot calderans mynning i ravinen Las Angustias.  Vid ravinens flodstrand ser vi en betongkonstruktion. Det är ett inlopp som avleder vattnet till odlingar. Inloppet har ett fyndigt system för att rensa bort de fasta ämnen som vattnet för med sig, vilket gör att det måste rengöras med jämna mellanrum.

De sista fem kilometerna går längsmed ravinen och på sidostigar i de besvärligaste områdena. Under sluttampen ändras vegetationen stegvis och går från tallskog till buskage med törelväxter. Samtidigt kan vi insupa en vacker geologisk bild på flodbäddens bergsväggar.

Särskilt intressanta under vandringens sluttamp är basaltformationerna. Det är klippformationer som uppstod vid undervattensutbrott när ön skapades och som man kan se i de medelhögt belägna områdena i ravinen Las Angustias. Det är ett geologiskt fenomen som man bara kan se på ett ställe till på Kanarieöarna, nämligen på Fuerteventura. Man känner igen de här klipporna på dess grönaktiga färg och hålaktiga form. Vanligtvis är de separerade av en stenlinje i en annan färg.