Vad som hände när vulkanens lava nådde havet
Från och med den 19 september 2021 befann sig vulkanen på La Palma i aktivt utbrott i 85 dagar. Under den tiden sprutade den ut lava, vulkaniska bomber, lapilli och hav av aska. Några dagar senare, den 28 september, nådde lavan för första gången öns västra kust, även om det inte var den enda gången det hänt. När vulkanens utbrott var över lämnade den två nya lavadeltan efter sig på öns kust, varav det ena bildats ovanpå på ett äldre delta som bildats 1949 efter San Juans utbrott.
Lavan förändrade fullständigt landskapet i Aridane-dalen på sin väg mot havet. Detta scenario representerar emellertid en ny möjlighet för den biologiska mångfalden på La Palma. Som öns tidigare historia visat när nya vulkaner bildats, har naturen alltid kunnat anpassa sig, och man räknar därför med att livet kommer att bryta fram på nytt på många av de platser där det nu bara finns lava.
Effekten av lavans temperatur vid kontakt med havet
På sin väg mot Atlanten sjönk lavans temperatur, från 1 200 ºC som är den basaltiska lavans temperatur i lavafontänerna, till 900 ºC när den nådde kusten. När lavan kom i kontakt med vattnet, som hade en temperatur på cirka 23 ºC, uppstod en plötslig formation av stora ångpelare på grund av den termiska chocken. Dessa moln kallas för laze, en teknikalitet som kommer från blandningen av de engelska termerna lava och haze (ånga), eftersom en svaveldimma bildas som huvudsakligen består av vattenånga och små mängder saltsyra.
Efter ångpelarna började två lavadeltan att bildas, som idag lägger till cirka 43 hektar ny yta till La Palmas kust. Detta är statens egendom som tillhör alla. Det här är samma process som inträffade under de sju tidigare historiska utbrott som ön upplevt, såsom utbrottet av San Juan 1949 och Teneguía 1971, som skapade nya landytor där man sedan anlagde ett stort antal bananplantager.
Det nya livet på vulkanens ”låga öar”
Invånarna på La Palma brukar kalla dessa två nya deltan för ”islas bajas” (”låga öar”). De utvecklas lite i taget med tiden. Det första som hänt är att nya stränder har bildats. Längre ner, i lavorna som ackumulerats under havsnivån, är den biologiska mångfalden redan på väg. Denna nya livsmiljö, som är rik på mineraler, koloniseras redan av makroalger, som förekommer i de intertidala zonerna. Man kan också se trädgårdsål, sanktpersfisk och papegojfisk i denna nya miljö.
Hur landskapet i La Palma kommer att förändras efter utbrottet
De speciella förhållandena hos den här typen av naturområden gör att en ny flora uppstår. Detta är fallet med Cabezón de Teneguía, en endemisk art som bara finns i Fuencaliente och som bara växer runt den hårda berggrund som kantar det som för femtio år sedan var lavaflöden.
Tack till dr Juana Vegas Salamanca, samordnare för forskningsgruppen om arv och geodiversitet på Instituto Geológico y Minero de España (högre rådet för vetenskaplig forskning) för informationen till denna artikel.