En kort guide för att titta på himlen med barn

Från Kanarieöarna till himlen. Bokstavligen. En av arkipelagens stora attraktioner är nämligen den klara himlen, som är en fröjd för alla astronomiintresserade, men också för alla som tittar upp mot himlen när det är mörkt, eftersom det är omöjligt att motstå den magnetiska skönheten hos de många himlakropparna däruppe. Barn fascineras av den. Och vem gör inte det?

Gran Telescopio Canarias

Vi skulle kunna förklara här att Kanarieöarna har Gran Telescopio Canarias, som ligger vid observatoriet Roque de los Muchachos på La Palma, på 2 396 meters höjd, just för att man härifrån kan se allting mycket tydligare. Här finns knappt någon ljusförorening, en skatt som blir allt svårare att hitta. Observatoriet har världens största optiska teleskop, vilket gör att vi kan lära oss mer om svarta hål, de mest avlägsna stjärnorna och galaxerna i universum och hur det först såg ut efter Big Bang.

Bäst vid nymåne

Men det här är lite för mycket för de små därhemma och de oinvigda, så vi föreslår i stället att leta reda på något lugnt ställe på någon av öarna där man under en klar natt kan slå sig ner för att beundra skådespelet. Teleskop? Nej, det behövs faktiskt inte. Kikare? Det behövs inte heller. Naturligtvis ser man ännu bättre med dessa hjälpmedel, men den klara kanariska himlen gör det möjligt att se underverk med blotta ögat som besökarna aldrig skulle kunna se där de kommer ifrån. Och eftersom barn har mycket god syn är det här definitivt något de kommer att uppskatta. Det räcker med att man tar sig lite utanför de mest bebodda områdena, där ljuset kan göra det svårare att se, och att man letar reda på en plats som ligger så högt upp som möjligt med en horisont fri från berg och träd, och om möjligt under nymånen. Det här är allt man behöver för att se stjärnor (inklusive stjärnfall), galaxer, konstellationer, satelliter, nebulosor och planeter.

Stjärnor blinkar, planeter gör det inte

För det finns inte bara stjärnor på himlen. De som blinkar är dock stjärnor. Men de som lyser fast (och faktiskt avger mer ljus än stjärnorna) är planeterna: Venus är till exempel vitgul, medan Mars är rödaktig, och den mer orangefärgade Saturnus och Jupiter är bland de lättaste att upptäcka.

Ändrad position

På grund av jordens rörelse runt solen förändras himlens panorama med årstiderna. Detta innebär att stjärnorna ändrar position till och med under en och samma natt. Det bästa är därför att använda en planisfär (en stjärnkarta som kan flyttas och där man kan ställa in datum och tid för att ta reda på vad man kan se just den kvällen) eller att använda specialiserade appar.

Stora björnen

Utöver kvadranter, grader och latituder för att lokalisera stjärnorna är det bäst för nybörjare och barn att börja med konstellationerna, som gör det lättare att orientera sig på himlen eftersom de kan användas för att lokalisera de fyra kardinalpunkterna. På det norra halvklotet är Stora björnen referenspunkten. Den grekiska astronomen Ptolemaios katalogiserade stjärnbilden (den tredje största på himlen) på 100-talet. Den är mycket lätt att identifiera på grund av sin form av en stekspade, stekpanna eller vagn, och den är synlig året runt på det norra halvklotet. Stora björnen inkluderar sju huvudstjärnor: Merak, Dubhe, Megrez, Pechda, Alioth, Mizar och Benetnasch.

Polstjärnan markerar norr

Merak och Dubhe, de två stjärnorna längst fram i ”vagnen”, pekar mot Polstjärnan, en av de sju stjärnorna i Lilla björnen (som ser ut lite som en slev, men som är omvänd jämfört med Stora björnen) och den ljusaste av dem. Och om Polstjärnan hittas, så har man hittat norr. För att lyckas med detta måste man föreställa sig en linje som är ungefär fem gånger längre än avståndet mellan Merak och Dubhe. Det här är ett annorlunda sätt att roa sig på natten med en oändlig skatt: himlen. En himmel som man ser mer och bättre på Kanarieöarna.