Rutt med bil genom Santa Cruz de la Palma, Roque de los Muchachos och Tazacorte

En viktig plats för erövringen, med en strand och ett rikt historiskt arv

Den här utflykten utgår från den plats där Spaniens erövring av La Palma började på 1400-talet. Hamnen i Tazacorte, väster om ön och kulmen på den imponerande bassängen som härstammar från Caldera de Taburiente, har haft stor historisk relevans och är perfekt för att påbörja eller avsluta vilken rutt som helst. Eftersom man i det här fallet börjar rutten här, blir restaurangerna och barerna på den charmiga svarta sandstranden, vid det intilliggande torget eller i själva fiskehamnen och marinan idealiska platser för frukost. Efter denna bär det av uppåt mot mitten av ön för att slutligen ta sig ner mot huvudstaden – en väg som bjuder på många av de vackra kontrasterna som finns på La Palma.

Det tar bara några minuter att köra från hamnen till Tazacorte köping, via vägen till höger, som bjuder på utsikt över en mängd bananodlingar som är mycket vanliga på västra delen av ön. I köpingens centrum finns en mängd barer ifall man ännu inte har ätit frukost. Bredvid kommunhuset står fontänen San Miguel Arcángel i fokus med en imponerande skulptur som blivit en symbol för kommunen. Även om det kan tyckas vara lite tidigt för ett stopp, är det absolut motiverat med tanke på de det värdefulla arv som finns här, som kyrkan San Miguel Arcángel, den första som byggdes av conquistadorerna. En annan sevärdhet är den mysiga pergola som finns vid España-torget (Plaza de España), som är perfekt för en stunds vila eller för att ta en promenad i skuggan medan man beundrar mosaiken från Sevilla. Doctor Morales-torget (Plaza de Doctor Morales), Los Pajeros-torget (Plaza de Los Pajeros) och Gómez Felipe-torget (Plaza de Gómez Felipe) är precis som gator som La Cruz starka motiv till att göra ett stopp här.

Ett obligatoriskt stopp i en köping med mycket att se och med en känsla från förr

Den första byn man kommer till längsmed den här rutten från Tazacorte köping är Argual, där man måste ta den vägen som är till vänster. Den här vägen inkluderar en sträcka med flertalet skarpa kurvor, korsar sedan barranco Tenisca och fortsätter därefter längs en snärjig väg, men utan några trafiksvårigheter, mot Tijarafe. Innan det rekommenderade andra stoppet åker man förbi La Punta. Den trevliga utsikten över de gröna bananträden och det oändliga blå havet följer med nästan hela vägen. Vägen lättar upp lite och man kommer sedan fram till El Jesús och baksidan av Barranco del Jurado, där man kan skymta den charmiga byn Tijarafe, den enda kommunen på ön som fortfarande har kvar sitt ursprungliga namn.

I Tijarafe, som har tydliga jordbruksrötter, kan man besöka församlingskyrkan Nuestra Señora de Candelaria, som skapades 1530 och kring vilken byn fortsatt växa under århundradena. En ovanlig detalj här är att detta är den enda kyrkan på Kanarieöarna med ett klocktorn med en utvändig trappa. Kyrkan förklarades kulturell egendom 1996. Bland de lokala gatorna utmärker sig Adiós, ett oslagbart namn med tanke på att det är den gata som leder till den gamla kyrkogården.

Också nämnvärt är det etnografiska museet, det kommunala biblioteket och den trädgård som går under namnet Los Versadores. Trädgården är en hyllning till de La Palma-bor som migrerade till Kuba under 1940-talet på jakt efter ett bättre liv. Många av dessa kom sedan tillbaka till ön med ”el punto cubano”, fantastisk improviserad sång. Herrskapshuset El Barranquito och kapellet Buen Jesús (1530 och förklarade kulturell egendom) och andra byggnader med tegel och sten med murbruk får en att önska att man kunde stanna längre.

En mycket välbevarad by som är världsberömd för sina almendrados (sötsaker gjorda på mandel)

Vägen fortsätter med en del kurvor, men lättar sedan bitvis upp tills man når byn Puntagorda, nästa rekommenderade stopp och geologisk plats där ön uppstått. Här går det uppåt vilket ger en fantastisk utsikt över den nordvästra kusten. Jordbruket är fortfarande av den typ som kräver konstbevattning, men grödor som inte kräver detta, som vinrankor, vete och särskilt mandelträd, börjar bli alltmer framträdande. Just mandeln har gjort Puntagorda känd för sina läckra sötsaker almendrados, som blev världsberömda framför allt under 1940- och 50-talet. Ännu en anledning alltså att köra av från huvudvägen och ta sig ner till denna ort vid avfartsskyltarna.

Innan avfarten mot Puntagorda, kör man upp och ner för hela fem raviner av olika djup, för att sedan köra förbi byar som Tinizara och Fagundo. Dessutom finns det möjlighet att besöka andra närliggande byar såsom El Roque och Pino de la Virgen, som fått sitt namn efter en dyrkad tall som förknippas med helgonbilden. I en synnerligen lantlig miljö, med ett stort utbud för denna typ av turism, breder Puntagorda ut sig i en sluttning på 600 meters höjd och över många gator som åtskiljs av odlad mark. Denna ort är en av de bäst bevarade på ön. Dess arv inkluderar, förutom en mängd utspridda hus av sten, tegel och trä, den charmiga kyrkan San Mauro Abad och dess församling, förklarade kulturell egendom.

Som en hyllning till dess allestädesnärvaro, anordnar man i februari eller i början av mars festligheter för att fira att mandelträdet blommar, något som absolut är värt att överväga om semestern sammanfaller med dessa datum. Också värt att besöka och fotografera är klockan med de fyra årstiderna som finns framför kommunhuset. I Puntagorda känns det verkligen som att tiden står stilla och det är inte konstigt att många väljer att stanna till här.

En internationellt känd plats där himlen verkar vara närmare

När man är tillbaka på vägen efter besöket i Puntagorda följer en lång sträcka med den ena kurvan efter den andra. Färden upp mot mitten av ön i den norra delen är behaglig på grund av den allt friskare luften, den gröna allt tätare tallskogen, de odlade områdena på hög höjd och sträckor där man har utsikt över norr. Efter ungefär en halvtimme, beroende på hur fort man kör (även om det är rekommendabelt att köra försiktigt på okända slingriga vägar), når man ett vägskäl där man kan köra mot mitten av ön eller ner mot norr. Rutten visar att man måste ta vägen till höger mot Roque de Los Muchachos och det berömda astrofysiska observatoriet som bär dess namn.

För att komma till nästa rekommenderade stopp kör man vidare på en lika slingrig väg, med kurva efter kurva. Detta uppvägs dock av en allt tätare tallskog. Precis innan man kommer fram till observatoriet ger tallarna vika för en stor öppen plats där de vita byggnaderna, numera berömda bland forskare, och möjligheten att studera universum står i centrum. Roque de los Muchachos-observatoriet (2 396 meter över havet) är ett av de mest prestigefyllda i världen för den rena himlen som man forskar i nattetid. Utan tvekan är detta värt ett långt stopp vare sig man är insatt eller ej i de senaste teorierna om galaxer, stjärnor, big bang eller kreationism. Bara att få lära sig lite om hur dessa imponerande teleskop fungerar är nästan tillräckligt för att motivera ett besök till ön.

Ett stort geologiskt skådespel som utspelas ända ner till Atlanten

Observatoriet ligger vid den ena kanten av Caldera de Taburiente, ett verkligt geologiskt skådespel som ser ut som ett enormt hjärta som sträcker sig från mitten av La Palma till havet i väster, närmare bestämt vid hamnen i Tazacorte, med en bassäng som blir smalare och smalare.

Vägen ner mot Atlanten består av en stor samling raviner som sammanstrålar i en huvudravin, gröna områden, oändliga telluriska former, färger, varierad fauna, hav av moln, tystnad och lugn, ett otroligt lugn. Den här rutten bjuder på ett skådespel i all sin prakt från den högsta delen, som utgör ännu en anledning att starta bilen på morgonen. Digitalkameror gör det nu lättare för dem som inte kan motstå frestelsen att ständigt fotografera, men även på den tiden man använde filmrullar var det värt att vänta på att de skulle framkallas.

Vägen förlänger skådespelet bara några meter från stupet vid La Caldera. Kurvorna som tidigare aldrig ville ta slut har nu reducerats avsevärt och snart är man mycket nära naturparken Las Nieves, där tallskogen åter dominerar.

Den perfekta platsen att återhämta sig efter en intensiv dag

Vägen ner mot huvudstaden, slutet på den föreslagna rutten, går genom en mycket frodig tallskog som, åtminstone under den första biten gör det nästan omöjligt att se horisonten. Från det lummiga gröna, som är perfekt för ett litet stopp om man vill vila, titta på bilderna från La Caldera igen och andas ren luft, kommer man sedan till mer öppna områden som gör det möjligt att se Atlanten och Santa Cruz de La Palma öppna upp sig framför en. Precis som på så många ställen på ön fylls vägen återigen av kurvor.

Innan man kommer fram till huvudstaden passerar man genom orter som Los Álamos, som lätt känns igen på grund av de två fotbollsplaner som finns här. Härifrån, och mot vänster, kan man tydligt se staden och dess nära relation till havet, särskilt vid hamnen. Den här relation känns tydligt vid strandpromenaden och vid populära ställen att besöka, som marinmuseet, som är en kopia av ett av de skepp som Columbus använde för att ta sig till det som senare blev känt som Amerika.

Huvudstaden är perfekt för att ta en drink eller äta något på någon av kullerstensgatorna eller på någon av de andra gatorna med stort historiskt värde. Renässans, barock och neoklassisk stil i en stor del av staden, där Salvador-kyrkan sticker ut, är en fröjd för ögonen och rundar av en intensiv dag fylld av hav, charmiga byar och värdefulla arv, ett världsberömt observatorium, en bassäng som gör en nästan mållös och en uppfriskande tallskog. En fantastisk utflykt.